Till minne av
Farmor Linnea – Juli 1998
Bilden jag har av min farmor är varm, ljus och omtänksam.
Minns då hon skulle bort en kväll och vi kom och hälsade på, så lämnade hon motbud,för hon tyckte så mycket om när vi var hos dem. Vi brukade ro runt holmen, begrava fåglar. Hon älskade att laga mat och bjuda. På midsommarafton var det alltid glass och jordgubbar i deras stuga. Minns speciellt en gång, då min kompis Sofi var med. Vi satt hur många som helst packade i deras stuga på Aspholmen och åt litervis med både vaniljglass och jordgubbar. Det var en av höjdpunkterna.
Jag tog hennes död väldigt hårt. Hon var nära mitt hjärta. Men saker i hennes liv följer med en själv där man går fram.
Hennes otroliga relation med Gud. Mäktiga saker som hon fick vara med om. wow!
Hon kallade mig gullunge.
Farfar Helmer – Juli 2001
Kära farfar! Du fick leva längre, men sörjde över att vara ensam.
Farfar vann alltid då vi skulle tävla om vem skulle doppa sig först i vattnet på stugan. Och medan vi fegade och tyckte vattnet var kallt, tågade han bara ut och började simma. Ante var som farfars favorit medans jag var farmors. Och en sak som blev så stor för mig var när innan han dog. Han kallade mig gullunge, precis som farmor brukade göra. På nåt sätt betydde det så otroligt mycket. Saknar dem båda två så mycket!
Jocke – September 2002
Min underbara vän, Jocke fick aldrig träffa våra vänner här uppe. Han hann aldrig träffa Jeremia. Det var i samband med att jag blev sjukskriven pga. utbrändhet som vi fick veta vad som hänt. Jag minns att jag hade fått fara hem den dagen, låg i soffan och mådde dåligt, när Danne kom och berättade att de hade hittat Jocke död. Man förstod inte det. Tog ett tag innan det gick in. Hans stora hjärta, underbara personlighet, hela honom var så underbar! Jag var rädd om honom, och tyckte inte om när han rökte, så jag sprang efter honom i korridoren och tryckte upp honom mot väggen, och sa vad jag tyckte. Tror det var då som han verkligen förstod att jag brydde mig om honom. Vi brukade sitta i en lekpark om kvällarna då Danne jobbade. Skratt och prata. Han öppnade sig och jag började lära känna honom på djupet. Vi till och med satt och målade akvarell tavlor tillsammans en kväll. På hans begravning vid kistan fanns en bild av honom, som alla verkade minnas i första hand. Där han satt med sprit och festa. Den bilden har inte jag av honom. Jag vet att han hade en mask inför omgivningen för att folk skulle acceptera honom. Han lossade den masken, och jag är ärad över att ha lärt känna honom. Saknar dig så otroligt mycket, för du blev min bästa vän. Om du bara visste vad du betydde för mig, för oss!
Svåger David – Januari 2003
Daniels bror David, träffade jag bara någon enstaka gång. Men jag minns hans röda hår och skägg. Han verkade blyg, det var han säkert. Minns när jag spelade Tekla Knös för honom i vardagsrummet deras, och deras mamma tyckte väl inte att det lät så väldans bra. Förstår att det känns tomt för Daniel, att förlora sin enda bror.
Svärmor Inger – Mars 2004
Daniels mamma. Hon var en mysig person, med ett gott hjärta. En stark kvinna som gjorde många uppoffringar.
Hon hade gjort i ordning en födelsepresent till mig på min 20 års dag som Danne skulle hålla gömd. Men hon hann fara vidare, innan den dagen hann komma. Så jag fick öppna tidigare. Det var något personligt, med en historia, slipade.
Vi for och skulle gå i genom hennes lägenhet. Kändes så konstigt, ungefär drygt ett år efter Davids död, så försvinner Inger också. Ens mamma är ju alltid ens mamma. Inte många ord kan trösta, utan mer att bara finnas där. Men hon hann ju i alla fall vara med på vårat bröllop. Hon visste vem som skulle ta hand om Daniel för resten av livet. Det lovade jag henne, och det kommer jag att hålla!
Moster Karin – Juni 2006
Moster Karin är egentligen min mammas moster, men jag har i hela mitt liv kallat henne för moster Karin. Ingen kunde laga så underbart god mat som hon. Vilket proffs. Vi brukade spela ”fia med knuff”, och hon sopade mattan med mig, varenda gång. Förstår fortfarande inte hur hon gjorde. Spelade ingen roll hur spelet såg ut, det vändes på nåt sätt alltid till hennes fördel. Jag brukade stå på hennes balkong och titta på blommorna, och ut över gatan. Brukade beundra hennes möbler i vardagsrummet. Inget skräp precis. Soffan och stolarna som man inte fick sitta i, guldspegeln osv. Brukade sitta i köket, äta på något och prata. Har många minnen därifrån. Hon brukade passa mig då jag var mindre.
Morfar Åke – Juli 2006
Min älskade morfar. Så oändligt många minnen. Så underbar, mysig och snäll. Tillbringade mycket tid där. Med morfar i ”hobbyrummet” och alla hans snickerigrejer. Morfar var ett proffs på att snickra, allt från ramar till möbler. Han var en skicklig fiskare likaså, och i ”fia”, ”räv”, ”dam”, vann han överlägset, utom de sista åren. Han var fashinerad över väder och vind och elektriska saker. Han brukade komma och hälsa på, körandes hans knallgröna moped. Det var alltid lika roligt. Kunde stå brevid vägen och hålla utskik efter honom. En morfar och mormor, en farfar och farmor är för mig en som alltid finns där. Och när de ändå dör, så skakas den världsbild man trott på. Ett liv utan honom känns så overkligt, när man är van att han alltid finns där.
Birgit – Maj 2007
Pappas moster i Stockholm. Så gullig och mysig människa. När vi var små var vi där varje år. Vi var på semester med dem och de vävdes in i våra liv. Tyresö, Adelsö. Alltihop!