Linda – desertflower

Förlossningsberättelse

Förord

Då var det dax igen. En sak som är lika med Jasmines ooch Jeremias födelse är att det inte är på natten. Under Jeremias graviditet så, sa jag till Gud att jag vill verkligen inte vill föda på natten. Jag blev övertygad om att så skulle det bli. Stod även på bibelordet om att kvinnorna ska föda i rätt tid. Så när helst det skulle bli så var det i rätt tid, men min önskan var inte på natten.
Varför berättar jag det här……Jo, när det kommer till Jasmines födelse, så var det flera nätter som jag kände att värkarna kom, och tröttheten var överväldig. Jag var bara helt slut. Låg och vred mig i sängen, då värkarna tog an.
Hur som helst, Jag sa till Gud att, du vet att jag inte skulle orka nu…och jag bad…och värkarna slutade. Inte bara en gång utan flera.

Historien börjar…

Klockan var runt 03-04 någonting. Hade känt några dagar som om jag skulle få mens. Värmen i benen växlade från varmt till kallt, och ja..en underllig känsla. När klockan var kanske halv åtta så ringer jag till Sunderbyn och vi ska fara upp för att kolla. Mamma kommer hem från jobbet för att vara med Jeremia som fortfarande sov. Förvarande henne runt sju, men nu var det bråttom, kändes det som. Så fort hon kom hem så kramade vi Jeremia och förklarade att vi skulle till sjukhuset och se om babyn i magen ville komma ut.

Vi kom dit runt kl 09.00 och vi fick vara i ett liten undersökningsrumt, där man kopplade på mig två bäldten över magen. Ett som mätte värkarna (sammandragningarna) och ett som mätte babyns hjärtljud. Själv hade jag en pulsmätare och var femte minut kollades mitt blodtryck automatiskt. Blev något av värdena för höga så började det pipa.

Efter drygt en halvtimme där inne (09.40), så undersöktes jag och jag hade öppnat 4 cm.
Så vi fick gå in i ett förlossningsrum, där vi skulle tillbringa vår tid tills babyn var ute.
En skön fåtölj, cd/mp3 spelare på väggen (fast vi hade ingen skiva med oss). Det visade sig vara en läkarstudent som skulle vara med under min förlosssning. Gullig tjej. Hur som helst så rådfrågades en läkare ang. att ge mig antibiotika i dropp pga. jag hade haft besvär med flytningar de sista dagarna. Och för att inte babyn ska få problem med ögoninflammation och annat som det kan bli då babyn kommer ut, och man inte har fått bukt med det.
Så blev det. Usch, vad jag hatar nålar !!!
Blev mer mätningar av CTG osv. och när klockan var 11.40 Så undersöktes jag igen, och jag hade bara öppnat 1 cm till, så det var upp och gå och försöka röra på sig. Danne gick ner i cafeterian och köpte en smörgås, och jag har aldrig tyckt att han varit borta så länge som då. Hans stöd, fingrar att nypa i, massering och strykningar på ryggen ens under värkarna..obetalbart. Mannen har en så stor stöttande roll under en förlossning. Först ville jag inte ha någon gåstol, men det dröjde inte länge så orkade jag inte vara utan. Så där var jag hängande över gåstolen och inandades lustgasen.

Men jag orkade inte vara uppe så jätte länge, för värkarna blev kraftigare och mer intensiva. Benen ville bara vika sig av smärta. Det tryckte så pass mycket neråt. Men från 12.00 och fram till 12.30-12.40 var de längsta minuterna. Kändes som om tiden stod stilla, och jag visste inte vart jag skulle ta vägen när värkarna kom. Tror det var under den här tiden som jag bad Danne höja lustgasen. Han var lite osäker, men trodde han mindes hur han gjorde. Han fick ändra tillbaka, kan jag ju säga. Jag blev så snurrig efter bara två andetag.

När klockan var 12.50 blev det nästa undersökning, Hade knappt öppnat något mer, så man beslutade att ta hål på hinnan och släppa ut fostervattnet. Vilket man gjorde kl 13.10. Låg ner, och det var flera stycken i rummet, både unga och äldre barnmorskor och sköterskor. När de tog hål på hinnan då Jeremia föddes så kände jag aldrig vattnet. Det gjorde jag nu. Mycket och varmt. Och jag minns att de sa att vattnet var såg klart och fint ut. och jag svarade omtöcknad av både värkar och lustgas – Det är ju varmt i allafall.
de satte sedan på en elektrod på babyns huvud för att kunna övervaka bättre. Enn elektrod satte maan på mitt ena ben minns jag.
Mitt i allt detta så kom det in fler människor, för de bytte skift. Man hälsade och jag kommer inte ihåg vad de hette, förutom Emilie, som var barnmorskan som var med och förlöste Jasmine.

Mycket var ju som i en dimma, men ändå inte…
När klockan var 13.40 stod jag inte ut längre. Smärtan var så intensiv och långdragen så man kan inte sätta ord på det. Det var som inget mellanrum, ingen andhämtning eller vila, emellan värkarna. Vilket var fruktansvärt jobbigt. och lusttgasen som jag hade klarat mig så bra med då Jeremia föddes, lindrade inte alls. Tillslut, sa jag mellan värkarna att jag mmåste få något annat. Danne förstod att jag hade fruktansvärt ont med tanke på att jag sa – ” Ge mig vad som helst , bara det är effektivt!”. Måste påpekas igen, att jag sa att jag aldrig skulle ta tex, ryggbedövning eller något annat, för jag hatar verkligen sprutor och nålar. Jag fick lägga mig på sidan, och efter en stund kom en narkosläkare som skulle lägga ryggbedövningen. Jag nöp i Dannes fingrar med båda händerna, och när man ville jag skulle lägga mig i en annan position gick det inte… defust kände jag kroppen började krysta. Babyn var på gång. men eftersom det var rätt defust så var det först efter två gånger som jag lyckades få fram ett halvkvävt skrik om att den kommer nu!. Nu ville de att jag skulle lägga mig på rygg för att de skulle undersöka mig, med tanke på att förra undersöökningen så var jag bara öppen till hälften. Men då såg de huvudet som började komma. På 5 minuter var hon född. När de sa att babyn hade mycket hår, viskade jag till Danne, – det är en flicka!…Vilket det var också. Kl 14.01 kom hon till världen.
Så det blev ingen ryggbedövning, vilket jag är glad för. Så narkosläkaren tackade för sig, innan hon hann undersöka ryggen min.
Den timmen som följde var hemsk. Babyn låg på min mage (det var inte hemskt), men när man skulle sy mig så, ja dels så gör ju sprutorna ont, men sen gjorde det ändå ont när hon började att sy. Så på med lustgasen igen, och tillslut så sprutade de på en bedövningsspray som sved så hemskt.

Efter den pärsen, så kom de med mat åt mig, och jag duschade medans Danne halvsov i fåtöljen med Jasmine i famnen. Ammade henne kanske 1-1,5 timme där på förlossningsrummet. Hon var 51 cm lång, vägde 4300 gr , mycket hår, helt underbar.

Postat av Linda, april 29th, 2009 | Arkiverat under Händelser

Meta