Till akuten fredags natten med Jeremia
I fredags kväll så var vi några timmar hos Ante och Lina, spelade TV-spel osv, men eftersom Danne skulle jobba som ordningsvakt i luelå så skjutsade han hem jeremia och mig först. Jeremia hann somna i sackosäcken hos Ante, men eftersom vi försöker få en rutin, eftersom den varit rubbad nu ett tag, så klädde vi på honom och åkte hem.
Väl hemma då Danne farit till luelå så försökte jag i timmar att få han att somna i sin egen säng. Vi har flyttat sängen hans till vårat sovrum, så han kan sova nära oss (brevid våran säng). Han vill väldigt gärna stå eller sitta och leka nu i sin säng, vilket han inte ville förrut.
Strax efter 23.00 sov han, då jag gav med mig och låg och ammade honom.
Jag såg och spelade in (så danne inte skulle missa) Jordan – Rättsläkare, och sedan gick jag och la mig.
Somnade nästan med en gång. Lade Jeremia i sin säng först. Vaknade till av att han lät konstigt då han andades. Men det gick över, och vi sov vidare båda två.
Men runt två tiden så vaknade jag av att han skrek, och hostade… nästan kippade efter andan.
Jag tog upp honom och han hostade och det rosslade i luftvägarna. Och han blev rödare och rödare i ansiktet, och ögonen hans fylldes av tårar. Tog upp honom, och han var så trött, men kunde inte somna. Han lutade sig mot axeln min, och det verkade så trångt att andas för honom.
Paniken hade kommit smygande. Så jag ringde Danne på mobilen och försökte förklara, och han tyckte jag skulle ringa akuten och fråga hur vi skulle göra, medan han ringde mina föräldrar.
Visste inte vad jag skulle göra, mer än att lugna honom och ha honom nära mig. När mamma och pappa kom, så satt han på golvet i köket. Rätt bra humör, men han skakade och var väldigt varm, så det var nog någon febertopp som kom.
När mina föräldrar hade kommit ringde jag till akuten och försökte förklara vad som hänt coh hur läget var. Tårarna satt i halsen, men jag försökte vara lugn, men jag började skaka istället. Man hinner ju tänka det värsta.
Vi skulle komma in iaf. så halv 3, så satt vi i bilen, och väl framme på akuten så togs vi emot direkt, och man kollade pulsen och syresättning i blodet på jeremia. De värdena var bra. Febern hade hunnit gå ner, men han fick ändå febernedsättande. En liten stund senare fick vi träffa läkaren som berättade att det var krupp.
”Krupp är en sjukdom som orsakas av virus och som drabbar små barn. Typiska symtom är skällande hosta, heshet och väsande andning med andnöd, som beror på att luftstrupen har svullnat. Symtomen kommer oftast på kvällen när barnet legat en stund.”
Tydligen är det väldigt vanligt bland småbarn. En del frå det oftare än andra. Och oftast behöver man inte komma in till någon läkare, om man inte får väldigt kraftigt anfall.
Man ska vara lugn som förälder och vira in barnet i en filt och sen ut i kylig/kall luften, så går det över. Självklart ska man ha barnet upprätt, för att underlätta andningen.
Nu vet man ju hur man ska göra och vad det är. Men eftersom det var första gången så var det verkligen hemskt. Läkaren sa att det låter värre än vad det är. Men ändå. Det är ju ändå ens älskade barn.
Jeremia fick ändå andas in i en mask först 1 min, och sedan 1 min, med 10 min uppehåll mellan dem. Tydligen brukar alla barn gråta och skrika, men inte Jeremia. Han tyckte det var kul och skrattade, slickade på masken och försökte bita lite.
Danne kom direkt till akuten, och klockan var väl efter 04.00…Jeremia blev ju så glad att se pappa sin.
Medans vi väntade på att få fara hem, så läste vi i en Bamsebok, som Jeremia tyckte om. Och hela tiden så blev Jeremia piggare och piggare. Det var så skönt att se att han började komma igen. Men han hade varit så duktig då läkaren lyssna på lungorna, och allt som dom gjorde på honom. Stolt över honom.
Vi fick hämta ut molipekt åt honom igår, som han ska ta 3 ggr/dan, och så har vi alvedon åt honom.
Postat av Linda, oktober 28th, 2007 | Arkiverat under Händelser, Jeremia
Kommentera