Barnmorskan 16/11
Sista träffen med barnmorskan före den utsatta tiden. Om jag inte har fött före den 4:e dec (då tiden går ut), så ska jag tillbaka den 5:e dec.
Ett nytt urinprov lämnades, för att kolla att allt återgått till det normala efter totalt 3 omgångar urinvägsinfektioner och pencilin kurer. Men se det hade det inte…
Eftersom jag inte känner av det någonting, så visas det bara på proven.
första gången hade jag 500 vita blodkroppar, de andra gångerna hade jag 125 vita, och nu hade jag tillbaka till 500, samt äggvita och lite blod (det var en minimal mängd eftersom det inte syntes för ögat). Så vi får veta svaret nu till veckan…
Sammandragningarna som gör att hela magen blir spänd och hård, började förra veckan…bara två gånger som det har gjort ont.
Men oj vad jag längtar med spänning tills det börjar på riktigt. Hoppas verkligen att det blir före den utsatta tiden.
Minns inte hur många veckor sedan som det fixerade sig, alltså barnet vänt sig med huvudet neråt, och för nån vecka sedan så sjönk som allt ner, där det ska vara. Man säger att utrymmet naturligtvis är mycket mindre, därför känner man inte lika mycket rörelser osv.
Håller med, bortsett från att jag kan tycka att han/hon rör sig mer än förrut. Inte på samma sätt, men trycker ut en armbåge, eller hand där och en fot där osv. så hela magen buktar ut på olika ställen. Och ibland sparkar den till ordenligt. Som om han/hon vill snart komma ut.
Som i torsdags då barnmorskan skulle känna hur barnet låg, då fick hon en ordentlig spark, så hon sa att det verkade vara en sprattelgubbe där inne.
Vi skulle göra en sammanfattning av graviditeten, och även om mycket av sjukdom osv. hängt på och i sommar då jag knappt kunde gå eller ta mig nånstans för att det gjorde så fruktansvärt ont i höfterna, så tycker jag att jag har haft det lätt. Menar först nu som jag har fått foglossningar (nån vecka sen), och först nu jag har lite besvärligt i ryggen osv. Jag vet nåra bekanta i örebro, och hon fick hoppa på kryckor flera månader pga. foslossningar…
Så varför ska jag klaga…Sådana saker gör det lättare också att se positivt på situationen. Tiden har ju bara runnit iväg. Snart har det gått 9 månader. Man har som inte hunnit med. Ser med förväntan och längtan fram till förlossningen…
Postat av Linda, november 19th, 2006 | Arkiverat under ofödda barnet
Kommentera